Här sitter jag och käkar popcorn. Har inte ens ätit hälften men är proppmätt:P

För någon timma sen ringde en kvinna och så att hon hade ett paket till CTS (min pappas företag). Hon frågade om hon kunde leverera det mellan 17.00 och 19.00 och jag svarade att hon kunde det. Så jag sitter och väntar på att paketet anländer så jag kan skriva på att jag har tagit emot det.

Jag är ganska sugen på att sjunga singstar. Men får se hur det blir med det. Jag borde plugga massa. Imorgon måste jag börjar!

/Sara

Jag har blivit så.. tillbakadragen.

/Sara

Jag vet, jag bloggar för mycket. En vän sa till mig igår  "Jag ser att du bloggar aktivt". Vad svarar man på det?. Jag vet, jag bloggar väldigt mycket. Och om väldigt ointressanta saker. Men å andra sidan kräver jag inte att någon ska läsa min blogg. Jag använder blogg lite som en bästa vän som bara lyssnar, lysnar, lyssnar. Jag känner ingen sådan männsiska. Alla jag känner dom avbryter, dom lyssnar en mening och sen kommer dom på något om sig själva, och då babblar dom på i 5 min och sens äger dom "förlåt, fortsätt", jag berättar ytterligare en mening och sen är babblet om dom själv igång igen. Så här på min blogg kan jag skriva av mig. Och det känns fruktansvärt bra!

Igår kollade jag på min vän Claras bilddagbok, och hon skrev att hon var så nere, ingen kommenterade hennes blogg ochå var det massa mer.Jag berättade för henne hur glad man faktiskt blir av att läsa det hon skriver. Iallfall på det sättet hon skiver. Man blir så glad. Jag skulle vilja skriva som henne. (Ni kan själva kolla in hennes blogg och gärna kommentera något snällt, hennes länk finns på kanten "Clara"heter den.) När hon såg vad jag kommernatat så la hon upp ett inlägg för min skull. Och jag blev så glad! Jag menar. Bloggen handlar ju ofta till stor del om sig själv och sitt liv. Och bli nämnd i någon annans blogg... Det är sååå fantastisk! Ni kan inte säga emot det. 

Nu däremot känner jag att det är inlägget håller på att bli väldigt långt. Så hej då:P

/Sara

Nu har jag duschat och ätit. Jag har även hunnit med att kolla på en film sedan sist jag satt här och skrev. Ocean eleven. Den är rätt bra, såg tvåan i Lördags eller när det nu var. Fredags kanske, jag vet inte, skit samma. 1:an är bättre. Fast vad annat har man att förvänta sig?

Mitt huvud värker som jag vet inte vad, antagligen saknas det sömn. Jag vill inte ta någon värktablett, då kommer jag bli "beroende". Jag kom ihåg senast jag kom in i en sån ond cirkel. Jag åt nog 4 tabletter dagligen + hälften så många Ibumetin. Eller, jag började med att ta en Panodil. Sen ökades det med två Panodieler. Efter det, 2 Panodiler + en Ibumetin. Sen blev det två gånger om dagen, 3 tabletter på morgonen, tre på kvällen. Efter ett tag hjälpte inte det heller. Jag vill aldrig utsätta mig för det igen. Att sluta ta tabletterna gjorde mig grinig och... usch! Jag vill inte tänka på det.

Jag är livrädd för värktabletter. 

Jaja, lite sömn bör nog göra susen. Man får inte ont i huvudet utan anledning. Godnatt alla.

/Sara

Jag sitter fortfarande här.. En timma sedan jag kom hem nu. Jag sitter här med mina blöta kalla kläder och jag vill bara gå under. Jag vill att allt ska bli svart. Glömma allt jag någon sin sätt hört och rört vid. Alla kännslor ska bort. Allt och alla, jag vill börja mitt liv på nytt.

/Sara

Jag tycker inte om min pappa. Min relation till honom är.. tja, jag vet ite vad jag ska säga. Alltså, nu för tiden är det jobbigt att bara se honom. Jag vill bara gå därifrån och glömma att jag sett honom. Är det inte hemskt. Han kom ner precis och.. jag vet inte vad han ville. Jag satt och blundade och höll för öronen. Jag känner mig så.. låg. Jag saknar mamma. Jag vill att hon ska komma hem.

Jag önskar att allt kunde vara som det var när man var liten. Krypa upp i mammas knä och bara gråta bort allt. Sen var det bra igen.

/Sara

Jag har fortfarande inte gått in i duschen. Jag gråter.

/Sara

Jag vill att allt bara ska vara lätt,

jag vill att allt ska vara som jag vill.