Dags för melodifestivalen. Egentligen inget för mig, men jag har inget annat för mig. Så vi kör på det.

/Sara

Mina föräldrar försökte ha ett allvalrigt snack med mig förut. Dom var oroliga sa dom. Att jag har blivit så tyst. Och dom babblade på om massa saker, att jag borde göra saker som jag tycker är roligt, t ex. Jag satt och tog emot information och sa ingenting alls.

 Nu efteråt tänker jag att jag faktiskt är väldigt tyst. Det är inte likt mig.. Eller jo, det har blivit det. Men för ett par år sedan var jag livlig och glad och det blev nästan syrebrist när jag pratade. Och då pratar man mycket. Nu sitter jag, lyssnar, tänker, tänker vad som skulle hände om jag sa det jag tänkte, inget speciellt antagligen, jag fortsatte var tyst. och så är det... :/.

Jag är verkligen en helt annan människa. Förut så tyckte mina vänner att att jag var för jobbig, eftersom jag var för livlig. Nu har jag inga vänner, jo det har jag, men dom vännerna som jag inte har har jag inte pga att jag är så tyst. Jag bara sitter och lyssnar. Går efter. Ingen vill umgås med en svans...

Någon som har en bra lösning på problemet? Kommentera! Snälla...

/Sara