Klockan är mycket och jag borde sova. Imorgon har jag en lektion. Egentligen är lektionen en timma men vi får nog lsluta lite tidigare. Meninsglöst om ni frågar mig. Visserligen har jag lovat Pernilla att gymma med henne efter skolan, så får pallra mig iväg till skolan ändå.

Idag har jag spelat klarinett, jag kom hem precis. Staratade datorn det första jag gjorde. Tyckte att ett inlägg vore på sin plats nu. Mamma kom hem ännu mer precis. Hon kom in och sa att min kusin var intvingad till ett sånt där ställe för människor med anorexia. Så just nu är jag väääldigt deppig. Förr var hon tjock. Min bror och hennes bror gjorde sig lustiga över hennes bilringar och tog tag i fettet och sa lite retsamt att det var kärleksgreppet. Jag tyckte så synd om henne, men jag var glad på nåt sett att dte inte var mig dom gjorde så på. Jag vågade aldrig säga till. Och nu, idag, känns det som om att det är mitt fel att hon sitter intvingad på det där stället. Hon ville egentligen inte, hon vägrade. Men polisen hade varit där och tagit henne med sig. När mamma berättade för mig om det här tänker jag på min kusin föräldrar. Undrar hur dom mår?... Hon kommer ju att må bra sen när hon kommer tillbaka. Men just nu känns det bara jobbigt. Vill gråta. Men samtidigt inte. Jag har fruktansvärt ont i huvudet, gråter jag blir dte värre. Men tårarna bränner innanför ögonlocken..

Jag säger en än gång att det är meningslöst att gå till skolan irmogon. Vill verkligen inte någonstans. 

 /Sara

En sommarbild för att lätta uppstämningen. Vill att det ska bli varmt nu! 

Nu har jag både kollat på Vänner och House. Jag följer ingen av serierna och jag tycker inte att dom är HURGÖRABRASOMHELSTBÄSTIVÄRLDEN-bra, men dom är bra avslappningsserier. Bra fortsättning på en dag som denna.

När jag var sådär cirka tolv år gammal blev jag tipsad om MSN och jag nappade på det direkt, jag skaffade MSN och pratade väldigt mycket med en tjej som var två år äldre än mig. Och hon hade precis kommit in i fjortis krisen och pratade med allt som var i närheten av motsatta könet. Gamla som unga, fula som snygg. Killar som hade status och dom som inte hade det. Vi var ganska nära vänner och hon tyckte att jag skulle få prata me dom bästa killarna. "Jag pratar med massa killar först så får du dom bästa" sa hon, och alla som hon tyckte var okej att prata med "gav" hon till mig. Jag fick deras MSN adresser och tyckte bara att det var roligt att prata med nytt folk. Det visade sig snabbt att dom flesta (som var jämngamla med min kompis) ville bara se snuskigheter i camen.Självklart blev dom blockade direkt. Men, det fanns en kille som var 3 år äldre än henne (5 år äldre än mig) som var jätte trevlig mot mig. Och honom har jag snackat med sen dess. Han har hjälpt mig igenom svåra stunder,  retat mig när jag inte velat, och varit glad för min skull. Det som är konstig är att hanbor i Uppsala, och jag bor typ i Götet, vi har aldrig träffats, alldrigpratat i telefon eller någon ting. Jag har sett bilder på honom (och jag vet att han existerar!). Men vi har pratat på nätet i 5 år och jag har aldrig hört hans röst. Hur låter han? Dialekt? Är han lång? Kort? Tjock? Halvrund? Spinkig? Hur är han IRL? Egentligen spelar det ingen roll. Han har hjälpt mig när jag som mest behlvt någon och det är jag gladöver :). Det jag är rädd för nu är att han ska lämna mig. Han har betett sig lite konstigt senaste :/ Det är inte första gången, så antagligen är det bara en period, men ändå. Han är som min storebror och jag vill verkligen inte mista honom som vän.

/Sara

Idag alltså. Jag trodde seriöst jag skulle börja gråta i skolan. Inte för att det hade hänt något hemst, men för att matten... Jag kan ta det från början. Jag bor på landet. Bussarna går inte så ofta, varken till eller från stan (Alingsås). När jag börjar skolan klockan 8 åker jag med en buss som går vid 7 hemifrån mig. Jag är inne i skolan klockan halv 8.

Idag när jag och en vän (som går en annan klass) väntade på att våra lektioner skulle börja ruser en av mina klasskamrater förbi och säger att första lektionen är inställd för läraren är sjuk. Och varje gång jag får höra sånt (det har hänt förut) så blir jag alldeles konstig i kroppen, jag känner att ALLT blir jättejobbigt. Jag menar, jag gick upp kl 05:30 för att börja skolan klockan 09:35. Helt vansinnigt. Iallafall, jag biter ihop och sitter i skolan och väntar på att lektionen ska börja. (Jag kan inte åka hem, för mina bussar går inte tillräckligt ofta för att jag skulle hinna tillbaka igen.)

Nästa lektion börjar och vi ska ha matte.Trots att jag har haft så himmlans god tid på mig på morgonen så kommer jag några minuter försent. När jag klampar in i klassrummet sitter ALLA med huvudet i bänken med en penna och skriver. Dom tittar upp - ser vem det är - fortsätter skriva. Lärarenkomemr fram till mig och viskar/väser:

- Vad gör du här?

- Jag ska ha lektion här nu? svarar jag.

- Nej Sara, vi har prov nu som du redan har gjort, så du kan gå.

Läraren ser på mig att jag håller på att kollapsa av tomhet, och ska säga någt i ren förtvivlan om dom sagt något dumt. Hon sa:

- Oj, hoppas jag inte sa något dumt. Men du kan väl läsa på någon läxa så länge? Du måste gå nu så dom andra kan få lugn och ro. Ses nästa lektion. Hejdå!

Jag vänder ryggen till, gå ut från klassrummet, blinkar, känner tårarna innanför ögonlocken. "Gick jag upp imorse för det här?!". Haha, det är skrattretande.  Jag gick och kollade schemat. Nästa lektion: 10:45. Bajs.

Jag gick i skolan resten av dagen, allmänt hängig. Ber att få sluta 10-15 minuter tidigare så jag hinner med 4bussen så jag slipper vänta till 6. Hinner jag med bussen? Nej, jag ser bussen åka iväg. HELVETE. nu är jag hemma iallafall, sen ett litet tag. och nu ska jag ska jag titta på Vänner. Hörs sen, Hejdå!

/Sara

Bara en bild för att jag längtar till sommarn.

Då man slipper gå med tjocka kläder.
Godnatt

Jaha, då var det snart dags att lägga sig igen. Det har varit en mysko dag idag. Jag har kännt mig jättesjuk hela dagen. Ont i halsen och hängig. Och nu har jag även huvudvärk.

Tyskaläxan jag hade tills idag gick bra :) tror jag iallafall, det var lite nervöst att stå framme vid tavlan och snacka tyska, jag har nog aldrig pratat tyska seriöst för någon förut. Bara skojjat lite inför mina vänner, menmen, någon gång ska vara första gången och nu är det gjort och det känndes bra :) Däremot fick jag  läxa >.<  Menmen. Det blir nog bra så småningom.

Alltså, jag har tänkt. (coolt va.) Idag var det information om vad vi ska välja på inviduella valen. Det är ju helt sjuk att man ska välja sin framtid redan nu. Jag är inte ens 17.Det var jobbigt att välja linje till gymnasiet. Men då tänkte man att det är ju bara grunden om dte man kanske vill syssla med. Men redan nu ska vi välja fördjupningskurser eller kurser som man måste ha för att komma in på viss högskolor. Jag har knappt fattat att jag går på gymnasiet och nu ska vi välja helt plötsligt välj högskola också. Det är ju jättebra att välja redan nu om man vet avd man vill bli, men jag har verkligen ingen aning. Och liksom, det finns ju miljarder yrken (inte riktigt) som man inte ens vet existerar. Det är sjukt!

Nu börjar jag bli aaasstrött, huvudvärken dånar i huvudet och nu har jag även fått tillbaka snuvan jag hade igår >.< Kanske till och med på väg att få öroninflamation. Jag har haft det en gång (när jag var liten) och sen lovade jag mig själv att aldrig få det igen. Det gjorde såå ont. Visserligen hade jag något rejält så dte blödde från ena örat också. Men så stor skillnad kan det väl inte vara på vanlig öroninflamation och en inflamation där det blöder från örat? Äh, spelar inte så stor roll.

Imorgon är det lång dag i skolan, börjar 8 slutar 4, kommer antagligen att missa 4bussen för jag brukar inte få sluta 10 min tidigare så jag hinner med den. Och då måste jag vänta till 6 om inte mamma kan köra hem mig innan. Menmen, jag får väl sitta och plugga någonstans i värsta fall.

Nu ska jag sova strax. Jag vet att klockan inte är så mycket och jag kommer väl inte kunna somna fören sent. Men jag borde försöka sova mycket så jag kan sova bort allt sjukligt. Fast å andra sidan kan jag få vara sjuk någon dag så jag kan sova bort hela dagen. Hehe, jaja, Godnatt alla:) Kramar

/Sara

Jösses så fort det kan gå från en pissdag som denna till att bli så lätt, rolig, varm och tja, helt fantastisk, och sedan till att fortsätta att vara en pissdag.

Hela dagen började med att jag gick upp halv 6 som vanligt. Hoppar på bussen vid 7snåret och tänker hur olyckligt lottad man när måste åka buss kl 7 på morgonen. Egentligen är jag inte olyckligt lottad, jag vet, men just då när man står och väntar på att bussen ska komma och det spöregnar och det blåser en iskall vind på ens ben. Och så håller man på att frysa kinderna av sig. Och samtidigt som jag står där i blåsten så ringer klasskamraternas väckarklockor. Men dom bestämmer sig för att kanske komma 5 min försent just idag och väljer att ligga kvar under deras varma täcken och bara mysa.

Jag menar, kommer jag 5 min försent till bussen så så måste jag vänta på nästa buss och då  blir jag mer än en timma sen. Det är orättvist. Särskilt dagar som idag när det har varit ett riktigt höstväder och man har ingen busskur att stå i och så är bussen försenad. USCH.

För övrigt så har min dag bestått av 3 lektioner. Egentligen har jag 5 lektioner idag, men alla 1:or och två:or skulle ha information om inviduella valen så tja.. Lärarna är helt konstiga och det var nog den tårkigaste skoldagen på hela året (höhö:P). När jag sen äntligen hade slutat för dagen och det var en och en halv timma kvar till nästa buss gick hemåt tänkte jag sätta mig i bibblan framför en dator och bara vara. Blogga lite kanske. Men icke sa nicke. Alla datorer var upptagna fram till kl 17.00 och vid det laget skulle jag redan vara hemma. Så jag gick till bussterminalen istället och hoppades på någon trveligt människa skulle rusa förbi medan jag väntade på att få komma hem.

Jag satte mig ner och frös (jag var blöt och det drog kallt inne i terminalen). Men bara efter en kort stund kom Anna förbi:) Jag glömde allt som var jobbigt och bara pratade massa :D Har inte träffat henne sen innan jul så det var jätte trevligt :D Sen kom hennes buss så då fick jag vänta själv igen =/. Jag började frysa igen. Kl blev 4 och min buss skulle åka, men min buss var sen. Men då när jag tittade mig omkring så såg jag en Martin som var glad och han vinkade och han log brett och jag vet inte var dte var, men känslan inom mig slog (nästan) alla känslor. Det var som att vara kär (jag är inte kär i honom). Fjärilar i magen och jag gick fram till honom och han öppnade sin famn och kramade mig länge :D Och GUUUD vad gott han luktar :D Haha, jag är konstig jag vet:P Och om ni undrar vem Martin är för mig så är han ungefär nästan bara en vanlig människa. Han är min bästa väns (Pernillas) ex. Haha, men jag har inte träffat honom sedan i somras och han är heelskön och man blir glad av honom för han får allt att kännas så lätt.  Men mitt i samtalet kom min buss, efter kanske 5 min:(. Och jag (:P) ångrade att bussen inte var mer sen. Menmen, väl på bussen så råkade jag se mig själv speglas i en ruta och mina frilla var... allt annat än fin:P Hahha, det var lite pinsamt:P Menmen, så kan det vara.

Nu ska jag vara duktig och göra nåt nyttigt.

Hörs senare :D

/Sara

Imorgon är en jättekonstig dag. I vanliga fall på måndagar så slutar jag skolan kl 14.00 Imorgon slutar jag 11.15 och jag har ingen aning varför. Vissa som jag känner som går på samma skola säger att vi ska på någon föreläsning om  inviduella valen. Men varför har inte vi i min klass fått rea på det? Hm, jag tror att jag får gå och kolla med någon lärare det första jag gör imorgon.

Men jag har en väldigt slapp dag imorgon ändå, först på morgonen har vi bild i en och en halv timma :) Roligtroligt:) Sen är det mentorstid. Och vi brukar alltid få gå efter 5 min eftersom det aldrig är någon som har något att säga. Och sist men inte minnst så har jag tyska. Det finns två saker som är jobbigt imorgon:

1, att träffa klassen (gillar inte dom något vidare)

2, att behöva stå inför tyska klassen och prata tyska.

Jag suuger på uttal. Menmen, det är väl bara att le och göra så gott man kan :)

När jag gick i 7:an till 9:an var tyskan helt okej men lång ifrån ett roligt ämne. Nu är tyskan min "räddning". Grejen är den att jag har nu gått med min "nya" klass (som inte är så nya längre) i över ett halvår. Jag har inte ens pratat med alla. Jag vet att det låter konstigt. Det tycker jag med. Men så är det. Jag har inga vänner i klassen eller någonting.

Första dagen var jag jätteglad för jag ville inte ha någon som jag kände i min nya klass, jag ville liksom börja om, och jag hade fått som jag ville. Men nu är allt bara bajs och jag har inte en ända kompis. MEN, i min tyska klass har jag många vänner. Alla som går i 1:an och har tyska har tyska tillsammas och jag har många från min gamla klass som läser tyska så dom träffar jag ju när vi har tyska. Och jag har dessutom lärt känna min gamla klasskamraters nya klasskamrater.

Så numera tycker jag att tyska lektionerna är.. nästan bäst :).

Och det finns två killar (som är klasskamrater med en gammal klasskamrat till mig) och dom är dom bästa människorna jag känner:) Antagligen har dom ingen aning om vad dom betyder för mig, för så bra känner vi inte varandra. Men jag saknar dom verkligen när jajg inte är med dom... Jag måste säga till dom någon gång vad dom betyder för mig :) Inte för att jag är kär i någon av dom. Men dom lyser verkligen upp tillvaron :)

Nu ska jag gå och lägg mig. bussen går om nio och en halv timma:P
Sov gott alla där ute och ta hand om er :) Godnatt

/Sara

Ja, nu sitter jag här igen vi datorn. Jag har inget liv. Okej, det har jag. För jag gillar att sitta här. Ibland kan det bli för mycket. Men för det mesta tycker jag om att sitta här. Och jag gör faktiskt andra saker också. Som att träna tillexempel. Spela massa olika instrument, sjunga och plugga imellanåt. Jag tar ganska många kort också med min kamera. Fast datorn.. aa, här sitter jag mest.

Idag var det tänkt att jag skulle skriva 10-15 meningar på tyska om vad jag har gjort på jullovet. Visserligen har jag inte varit så aktiv. Men jag började imorses och jag är fortfarande inte klar. Hur svårt kan det vara egentligen? Jag har bara skrivit 4 meningar men jag har i princip fått med allt - Jul, nyår, skridskor, vänner, sova. Vad kan man skriva om mer? Gaah, jag blir galen. Och imorgon på tyska lektion ska vi stå framma vid katerden och berätta för klassen vad vi gjort (på tyska då). Villinte villinte villinte >.<. Jaja.

Den här dagen har gått lagom fort för att vara helg. Vanligtvis brukar helgerna bara flyga iväg, men den här helgen har varit helt okej. Igår så gick dagen väldigt fort. Men det var igår, och idag är idag. Och idag har dagen gått lagom fort.

Just nu sitter jag och lyssnar på Navid Modiri och Gudarna som vanligt. Här kommer en video med dom. Gud vad jag gillar dom :D :D :D :D Dom är såå sköna helt enkelt :)

/Sara